03:38. jag är vaken. Tanken har slagit mig att jag måste börja skriva av mig igen. Men det slutar bara med att jag blir arg på datorn som jag knappt kan andas på längre innan den bestämmer sig för att checka ut.

Varför är jag vaken? Svar: jag är en rastlös individ.
Sedan jag flyttade hem till Kramfors har jag blivit lat. Har alltid gillat att engagera mig i saker men nu känns det som att all motivation till att göra någon nytta är bortblåst. Det är skönt att vara lat ibland men det går snabbt över till att man blir bekväm som sedan går över till en rastlöshet. Det snurrar i mitt huvud. Jag ligger inte vaken och är ledsen eller något sådant jobbigt utan är bara fast med känslan att jag måste göra någonting.

Förhoppningsvis klarar jag av att på något sätt hålla mig vaken imorgon ändå men det återstår att se. Nu är det bara att försöka tjurblunda och tänka på får, politik eller ekonominyheterna.

Över och ut!

Gissa vad??? Det är fortfarande varmt och skönt här borta och var inte orolig, ja jag var i San Francisco under den stora jordbävningen men sov mig halvt igenom den OCH jag behöver inte oroa mig för något vulkanutbrott eftersom att jag befinner mig på Oahu= fel Ö för några vulkanutbrott (vad jag vet) !

Den här dagen startade lite segt eftersom att det blev utgång med Dom andra från Hostellet igår, med det menar jag att jag var så kallat "bakis" till att börja med, hehe.. Som tur är kunde jag bota det med ett dopp i det blå :)

Hela dagen har bestått av att göra ingenting, så skönt! Har hängt på stranden sedan bara suttit och surrat med folk. Och juste, jag och 3 tjejer från nya Zeeland, Australien och England gick och köpte oss varsin cheesecake på cheesecake factory som vi sedan tog med oss till stranden där solen levererade ännu en vacker solnedgång. Och en sak till.. Råkade svänga förbi Apple för att köpa mig en iPad, har funderat länge så lika bra att slå till! Ville vänta till slutet av resan då det är lite lättare att se över min budjet nu när det börjar närma sig hemgång :) nöjd är jag!!

Nu blir det en tidig kväll så ska strax stänga igen mina blå! Imorgon ska jag förmodligen surfa lite, eller ah, låter ju lite som att jag är ett proffs när jag formulerat mig så. Har bara provat en gång så vi får se hur det kommer gå :)

[Bild]

[Bild]

[Bild]

Aloha peeps :)
Ligger i sängen på hostellet med Jack Johnson i lurarna och bara ler, känner att jag har så mycket inspiration i kroppen! Tack säger jag till mig själv som satte mig på planet och flög hit till självaste Hawaii. Var tvungen att köpa mig ett anteckningsblock och penna för att skriva ner det som kommer upp i skallen.

Jag befinner mig på en av världens kanske vackraste platser omringad av människor från hela världen som reser ensam precis som jag, att bo på hostell är enligt mig det bästa man kan göra för att verkligen rymma från sin egen kultur för en stund samtidigt som man lär sig mer om den när man utbyter historier med alla vänner från kors och tvärs. Men ändå känner jag mig så rastlös. Det har inte att göra med att jag vill härifrån, det har att göra med inspirationen jag nämnde tidigare. Trots att jag har varit här och i stort sätt varit okontaktbar i 2 veckor så har några ändå hört av sig av olika anledningar gällande föreläsningsbiten och jag tycker bara det känns så sjukt roligt. Har sagt det förut och säger det igen, har ni tips och idéer så får ni mer än gärna höra av er :)

När jag kommer hem har jag bestämt mig för att läsa på mer om kost och prova leva på ett annat sätt. Har varit lättretlig och bedrövlig så länge och känner bara att jag vill ta tag i det. Den enda som kan göra någonting åt mitt välmående är jag själv så nu jäklar ska jag kliva in i en förändringen. Och för er som undrar så pratar jag inte om någon bantningskur utan jag pratar om vitaminer och välmående, vill inte bli smalare utan bara må fint. Tänkte även börja stå över allt som har med läsk och kaffe att göra (försöka), varför hälla i sig en massa skit när man vet att det är som gift som folk tjänar en massa pengar på. Jag ska som sagt försöka och sedan fortsätta med min gamla taktik = lördagsgodis!

Nä som sagt jag trivs här, det gör jag! Men lite hemlängtan har jag, men en bra sådan :) Nu har jag bara en vecka kvar här i Hawaii och 4 dagar i LA innan det är dags att bege sig hemåt för att komma igång med allt som snurrar i hjärnan. Tills dess ska jag bara njuta och ha det bra för vips då kommer jag vara hemma igen!

Kram på er och som sagt, jag ni frågor eller idéer/tips gällande föreläsandet är det bara att skicka mejl till Caroline.strindlund@hotmail.com

Oj vad längesen jag skrev här!! Hoppas ni inte smält bort av värmen under tiden jag varit borta :)

Under hela den senaste månaden har jag haft sån sjuk beslutsångest över vilka val jag vill göra. Jag är en person som tycker om att göra nya saker hela tiden och ju mer jag tänker ju mer rastlös blir jag. I sommar har jag jobbat på Hotell Höga Kusten och har trivts toppenbra men sommaren börjar ju varelse man vill eller ej att gå mot sitt slut och jag måste börja klura på vad jag ska göra härnäst.

För några veckor sedan beslöt jag mig för att ansöka om au pair igen då jag på något vis kände att det är nu eller aldrig, kanske också på grund av min rastlöshet att inte veta vad som väntar. Jag är nästan färdig med alla ansökningspapper men nu känner jag bara NEJ! Jag tror inte jag vill åka tillbaka, jag har gjort det där en gång. Just nu längtar jag så sjukt mycket efter en trygghet efter att ha "flängt" runt i 4 år. "Ta chansen" säger många, och jag förstår helt och hållet vad dom menar. Men jag känner att jag har tagit alla chanser som finns de senaste åren och först nu har jag börjat känna mig hemma igen, jag tycker om att vara hemma i Sverige! Under det senaste året har jag gjort så mycket skojj i Östersund med påbörjandet av någonting som förhoppningsvis snart ska till att likna mitt egna företag. Och i höst har jag lite projekt inplanerat angående detta vilket jag ser sjukt fram emot!

En person sa till mig för ett tag sedan att denne har lärt sig att "nöjdförklara" sig själv. Man behöver inte flänga runt överallt bara för att man kan, ibland är det nyttigt att sätta sig och ta ett djupt andetag och se sig omkring, för allt det där fina man eftersträvat kanske finns där framför ögonen på en. Har ni funderingar på att åka iväg att resa eller jobba eller vad som helst så ÅK! Livet går inte i repris och man ska inte vara rädd för att följa sin vilja. Men om dessa planer inte går igenom så ska man veta att det är okej, det blir inte alltid som man tänkt sig men är det så himla farligt?

Det som tar emot för mig mest just nu är att åka som au pair och plötsligt bli ett barn igen. Jag är 23 år och när man åker som au pair har man vissa regler som familjen satt som tex. Va hemma en viss tid, ingen alkohol osv.. Jag förstår helt och hållet regler men jag vet inte hur jag skulle orka med att ha massa regler nu när jag bott ensam så länge. Jag vet inte men just nu trivs jag så bra hemma med min familj :) Det kommer ordna sig, även om funderingarna gör mig tokig!!!

Jag vet att det inte blir mycket bloggande nu för tiden, sorry!! Men som jag skrev i förra inlägget så är jag totalt slut efter ett par stressiga veckor, hoppas ni förstår! De senaste dagarna har jag haft svårt för att vara positiv, allting känns bara så tungt och jobbigt.. Känner då att jag inte vill skriva av mig så mycket av min negativa energi då det kanske inte är sådär jätteupplyftande att läsa. Har samlat kraft i tre dagar för att diska men nu är det gjort vilket känns som ett bra steg i min återhämtning, ska bli skönt att kliva upp imorgon och se att skiten är borta :) i sommar ska jag bara fokusera på jobb och vila, så vill jag inte följa med på mycket fester och dylikt, så är det bara för att jag och min kropp behöver vila. Tänkte inleda sommaren med att bo i sommarstugan några dagar och bara vara.. Kanske skriva några rader i lugn och ro, hoppas att jag återfinner det kreativa skrivandet någon gång under det här året ;) jag hoppas också på att kunna lägga lite fokus på att boka in fler föreläsningar, tycker ni att det låter intressant är det bara att kontakta mig här eller på info@detarintefult.se . Kram på er, nu ska här sovas :)

Den 28/5-2014 blev en sån där genomtung dag med vissa glimtar av glädje. Mitt dåliga humör började från att min väckare ringde imorse och det kändes som att jag hade legat och sovit på en motorväg och blivit överkörd om och om igen. Kunde knappt ta mig ur sängen eller hålla ögonen öppna, jag orkade inte. Stressen över C-uppsatsen och jobb har slitit hårdare på min kropp än vad jag trodde den skulle göra. Tidiga mornar och sena kvällar på skolan följt av inte världens bästa kost och en sömn som varit värdelöst för att jag har svårt att slappna av.. Det är med andra ord på tiden att uppsatsen så gott som är över, imorse bytte vi uppsatser med våra opponenter så nu är det så sjukt lite kvar!!! Jag längtar till att återfå något form av lugn i kroppen för detta har varit sjukt tufft. Har gått runt som en zombie i flera dagar så därför passar jag på att ta en tidig kväll och tänker inte ställa klockan till imorgon, nu är det sova och återhämtning som gäller inget annat så att man förhoppningsvis vaknar som människa imorgon! Me need that big time...

Livet har bjudit mig på många törnar. Många gånger har jag frågat mig själv varför? Sedan har jag bromsat mig själv. Vem är det jag ställer frågan till? Vem ska svara? Jag vill inte leva ett liv med att fråga mig själv saker jag aldrig kommer att få svar på. Hur mycket jag än hatar saker som har hänt och hur mycket jag ibland bara vill skrika rakt ut så gör inte frågan varför mig klokare. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara med när jag tog körkort. Jag kommer alltid hata att pappa inte fick vara där på min studentdag. Jag kommer alltid hata att pappa inte får veta vem jag är idag. Jag kommer alltid att hata att tänka på sakerna jag hatar för jag kan inte påverka dom. Många gånger har jag frågat varför saker har hänt.. Men har då bromsat mig själv. Vem ska svara? Folk pratar rättvisor och orättvisor, men jag vet inte vad jag ställer mig till det. Jag är inte religiös och jag tror inte på att det finns någon som står och pekar på vem som får stanna kvar i livet och inte, det som är så frustrerande för mig är just att det inte finns någon att ställa frågan varför till, det bara är så. Vi föds och vi dör, när det händer det får vi som tur är inte veta. Men när tråkigheter händer vill man att det ska finnas någon att skylla på, någon att slå och bli förbannad på. Den som rår för problemet har ett namn.. Ett namn som är både fruktat och älskat -livet. Vi har lärt oss att uppskatta livets godheter men vill skylla tråkigheterna på någon annan. I livet ingår sorg, saknad och en massa andra motgångar. Men glöm inte att det också består av en jäkla massa glädje som förmodligen övervinner de tråkiga stunder, bara vi låter den visas. Trots att svåra stunder lämnat fula ärr så måste jag fortsätta framåt varje dag. Det finns många människor jag saknar så det gör ont. Men istället för att fråga rakt ut i luften varför dom inte är här så tänker jag istället minnas att dom var här och acceptera att livet inte kommer med extraliv och garantier.


Sandra, Allan och Göta, Siri, Gottfrid och pappa, dom är alla personer i min familj som jag kan förknippa med perioder av mitt liv. Dom är inte här nu, men dom var här och jag minns dom med glädje. Det gör ont när viktiga människor försvinner, det gör det, jävulskt ont. Men jag vill inte veta hur det skulle vara att också tappa mig själv. Jag måste leva mitt liv för att det är precis vad mina nära och kära vill att jag ska göra, och jag förtjänar det. Jag tänker inte säga att jag accepterar att människor tas ifrån oss för tidigt, det är för jävligt. Men jag har lärt mig att acceptera att livet är tufft, för mig är det de nyttigaste jag har lärt mig i mitt liv. Efter att ha haltat mig igenom en skitperiod och äntligen tagit mig igenom vet jag att jag kan stå starkare inför nästa smäll. Jag är viktigast i mitt liv, hur hemskt det än låter. Hur kan jag säga så? Jo, för mår jag bra så mår människor runt mig bättre och mår dom bra så mår jag bra och hur ska jag klara att tycka om någon annan om jag inte tycker om mig själv?

När jag gråter för att ni är borta så gråter jag för jag saknar er. Mina tårar är ett kvitto på att ni aldrig någonsin behöver oroa er för någonting ni gjorde eller någonting ni sa. Må inte dåligt över att jag är ledsen, tänk istället på att tårarna kommer från alla fina minnen vi har och alla stunder vi fick. Utan kärlek ingen sorg. - låt mig få minnas och låt mig få sakna för tårarna betyder att ni fortfarande är viktig för mig, jag vet hur det känns att gråta samtidigt som man ler <3

Tjooho!!

Jag har gått runt som en zombie hela veckan sedan helgen, har känt mig konstant nyvaken. Och ja, visst kunde jag gissa att jag höll på att bli förkyld. Som tur är så blir jag sällan eller aldrig sjuk så att jag får feber så får helt enkelt bara bita ihop tills att halsen har gått över och jag slutat snörvla. Det känns iallafall skönt att jag trots min hängiga vecka har fått mycket gjort på uppsatsen tillsamans med min skrivarkompis Fanny. Äntligen börjar jag se ljuset i tunneln snaaaaaart examen SNAAAAART!!!!